Vem vill inte ha en egen R2-D2 hemma? En robot som kan rulla fram till duken för egen maskin, justera vinkeln, vrida linsen rätt och därefter projicera en dvd-film på en vägg eller i ett tak.
År 1977 släpptes en fantastisk film på biograferna. För oss som är födda på 60-talet var filmen Star Wars eller Stjärnornas krig som den hette på svenska, något alla pratade om.
Alla killar ville vara som Luke Skywalker och ha hans lasersvärd, men stjärnan hade även en annan cool pryl att avundas. Det var en robot som såg ut som en liten plåttunna, men som kunde konster som få ens hade föreställt sig på den tiden.
R2-D2 hette roboten som förstod vad alla sa till den, men bara kvittrade till svar. R2-D2 kunde många olika konster i filmen, men dess mest framträdande drag var förmågan att projicera och spela upp videomeddelanden.
Nu har företaget Nikko, som kanske mest är kända för sina radiostyrda modeller, tagit fram en modell av R2-D2 och byggt in en hel hemmabio innanför skalet.
Nikko R2-D2
Nikkos R2-D2 är egentligen både en robot och en hemmabio. Det framgår inte minst av dess trevägs strömbrytare som kan ställas i lägena AV ON, off eller RC ON.
Även överdelen kan vridas och styrs med fjärrkontrollen som är en kopia av det rymdskepp hjältarna använder i filmen. Kul.
Som robot betraktad är dock precisionen förvånansvärt dålig med tanke på Nikkos bakgrund. Du styr nämligen roboten med knappar som bara kan vara av eller på. En kort knapptryckning resulterar i ett hopp 30 cm framåt eller en vridning åt sidan i 45 grader.
Ställd i läget AV ON blir rörelserna dock mer finstämda, för här handlar det snarare om att rikta in roboten rätt för filmvisning. Roboten blir egentligen inte mer exakt, men den rör sig med en lägre växel så att det går saktare.
R2-D2 som hemmabio
R2-D2 har inte bara en projektor bakom linsen. Ungefär mitt på magen sitter en dvd-spelare och bakom armarna döljer sig ett 2 x 10 watts högtalarsystem med virtuellt surround-ljud som faktiskt ger ett förvånansvärt bra ljud för att komma från en sådan liten plåtburk, ehm förlåt, plastburk.
Överallt på roboten finns små luckor som kan öppnas och stängas, en del med en riktig funktion, andra mer för syns skull. Strax under dvd-spelaren sitter en iPod-docka som kan vändas ut och användas för att spela musik, visa bilder och mpeg4-filmer.
Jämte iPod-dockan finns en kortläsare för SD, MMC, Memorystick och SmartMedia, samt en usb-port för minnespinnar och usb-minnen. Även dessa kan användas för att spela upp film, musik och stillbilder.
På baksidan döljer sig videoanslutningar bakom en lucka där du kan koppla in tv-källor och datorer via komposit, s-video eller dvi-i. Här hittar du även en usb-anslutning av den typ (B) som brukar finnas på usb-hårddiskar, men hdmi-ingång saknas.
R2-D2 som projektor
Öppna ventilationsluckorna på sidan och toppen så kan du tända projektorlampan med fjärrkontrollen och projicera film och bilder. Du kan fortfarande vrida på överdelen för att rikta bilden rätt.
En annan kul grej är möjligheten att vinkla hela kroppen mellan stående och mer eller mindre liggande. Stående passar bra för att projicera en bild på en vägghängd duk, men när du kör bak armarna så långt det går kan du även projicera bilden uppe i ett tak.
Den inbyggda projektorn är en dlp-projektor med XGA-upplösning, det vill säga 1 024 x 768, i 4:3-format. För vanlig tv och dvd-film är XGA-formatet idealiskt då upplösningen precis räcker till att skala tv-bilden till 16:9-format. Men för hdtv räcker varken projektor, dvd-spelare eller ingångar till.
Som projektor betraktad presterar den ungefär i linje med de enklare hemmabioprojektorer vi testade för cirka två år sedan. Ljusstyrkan är hygglig, svärtan väl grå medan detaljåtergivningen är bra både i skuggor och i högdagrar. R2-D2 kräver ett ganska mörkt rum för att komma till sin rätt, men lyser också en del hela tiden vilket blir störande i längden, åtminstone när du tittar på annat än Starwars-filmerna.
Mest störande är dock det höga fläktljudet som både låter illa och högt. Fläktens varval går att styra oberoende av lampans effekt, men även i det tystare normalläget låter det rejält, 46,8 dBA närmare bestämt, en meter framför linsen. Och det är mer än dubbelt så högt som andra hemmabioprojektorer vi testat.
Som videoprojektor har R2-D2 riktigt goda färginställningsmöjligheter och flera olika gammalägen att välja mellan för olika typer av källor. Fjärrkontrollens knappar, som glider ut ur rymdskeppet när du trycker på bakkanten, är visserligen upplysta, men inte tillräckligt för att det ska gå att se dess funktion i mörkret. Dessutom är knapparnas funktion dubblerade så då måste först trycka på rätt funktionsknapp för att manövrera rätt del av roboten.
Slutsatser
R2-D2 är en riktigt kul bekantskap med hög imponatoreffekt som har bidragit till många glada igenkännanden i min bekantskapskrets. Men när nyhetens behag klingat av riskerar nog R2-D2 bli en skrymmande pjäs som visserligen är rolig att använda, men som låter väl mycket och som känns och har prestanda som en lite äldre hemmabio redan från början.
Denna artikel är publicerad i tidningen Ljud & Bild nr 06, 2008. Hämta som pdf här:
