65 tum är stort, maffigt, vackert och gör det man ser extra medryckande. Stor bild förpliktigar dock, för en större bild visar inte bara fler detaljer utan även mer av dem, både sådant som är vackert och sådant som är mindre önskvärt. Här är två högaktuella modeller där utmanaren lovar lika stor bild till nästan halva priset. Så vad är haken?
Bild ovan: Vilken bild är bäst? TCL 65C815 (till vänster) och Panasonic TX-65HX940 (till höger) kan båda ståta med hög ljusstyrka, djup svärta, bra bildförbättring och väl balanserad bild. Men vägen till bästa möjliga bild är lite olika.
En 65-tums tv har en bildyta på cirka 1,2 kvadratmeter. Det är mer än dubbelt så stort jämfört med en 42-tums tv. Allt förstoras därför upp och blir mer synligt, på gott och ont, vilket även ställer större krav på tv:ns bildåtergivning.
Att Panasonic kan det här med tv och bild vet vi nog från tidigare. Men hur många känner till TCL som tv-tillverkare? Och vad kan TCL ha att sätta emot förutom ett lägre pris?
TCL är kanske inte så kända på den svenska marknaden, än. Men i USA har man varit en av de större under 2000-talet och i hemlandet Kina är man faktiskt en av världens största koncerner inom hemelektronik. Så vad innebär det i praktiken? Vi testar…
TCL 65C815 vs Panasonic TX-65HX940 i praktiken
Vi ställer upp de två tv-apparaterna jämte varandra och startar igång. Båda startar med guidade genomgångar och installationsförfaranden där TCL använder Googles Android TV medan Panasonic har ett system kallat my Home Screen. Efter genomgång, där Panasonics är den klart snabbare, väljer man om tv:n ska användas hemma eller i butik och vid valet Hem startar tv:n med ett hem-anpassat bildinställningsförval. Och här visar sig den första skillnaden.
Medan TCL 65C815 har en svagt upplyst bild även när det är svart i rutan blir Panasonic TX-65-HX940 kolsvart. Nästan som en OLED-tv!
Med bild i rutan är de dock ganska lika till sin karaktär med ganska kalla färger. Men när man jämför samma bild står TCL ut som den klart ljusstarkare av de två och när de visar samma innehåll jämte varandra blir det ljusstyrkan som vinner och drar ögonen till sig.
Det är väl ungefär så här man kan uppleva tv-jämförelser i butik bara genom att titta på bilden och konstatera att den ena ger djupare svärta medan den andra ger högre ljusstyrka. Men detta har tyvärr (för den ointresserade) och som tur är (för den intresserade) ganska lite med verkligheten att göra. För sanningen är att det finns många olika sanningar.
Olika paneler med likartad bildprestanda
Panasonic använder en IPS-panel medan TCL har en VA-panel i sin tv. En IPS-panel ger bredare betraktningsvinkel och bättre färgåtergivning medan en VA-panel har högre kontrast. Åtminstone i teorin. I praktiken är det dock två ganska likvärdiga LCD-paneler med lite olika typer eller i alla fall namn på LED-bakbelysningen. Den stora skillnaden är egentligen inte hårdvaran i sig, utan hur de använder den i sina olika bildförvalslägen.
Även TCL kan anpassa bakbelysningen och uppnå djupare svärta och högre kontrast, och även Panasonic kan åstadkomma en rejält mycket ljusare bild. Det hela handlar egentligen bara om vilken effekt man låter belysningen lysa i och hur mycket ljus man tillåter LCD-panelerna att släppa igenom.
Granskar man de tvås förvalda bildlägen lite noggrannare finner vi att Panasonic valt att använda 50 % ljusstyrka medan TCL lyser med 100 %. Inte konstigt att den ena blir mörkare. När vi drar upp Panasonics ljusreglage till 100 % så blir dess bild lika ljus som TCL:s, men den har ändå kvar sin bottendjupa svärta, åtminstone tills vi stänger av Automatisk bakljuskontroll som funktionen heter hos Panasonic. Då är det snarare TCL:s tv som har djupast svärta. TCL:s motsvarande funktion heter Dynamiskt bakgrundsljus, men jobbar mer med att variera än att släcka ner. Men det är ju också en fråga om inställningar, så låt oss fortsätta syna bildförvalens inställningar lite djupare.
Bildförvalens fördelar och nackdelar
De flesta tv-apparater har olika bildförvalslägen som till exempel Bio, Film, Sport, Spel, Dator, Standard med flera som optimerats för olika användningsområden.
Film och Bio brukar vara mörkare med varmare och ge mer rättvisande färger medan Sport och Spel går åt andra hållet med kallare och ljusstarkare bild.
För spelande är det även viktigt att bildens fördröjning är minimal, därför kopplas olika bildförbättrare bort i Spel-läget medan Sport-läget är storanvändare av bildförbättring för att ge så skarp och klar bild som möjligt även vid snabba rörelser och panoreringar.
Både Panasonic och TCL har Spel-lägen som ger minimal fördröjning – 14 ms respektive 17 ms jämfört med 120 ms och 60 ms i övriga bildförvalslägen där en fördröjning har mindre betydelse.
Standard, Normal, Data och Foto brukar vara ganska neutrala lägen som gör så lite som möjligt med bilden medan HDR, Smart, Dynamisk och liknande förvränger färger och ljus för att göra en fadd och lite tråkig bild mer livfull och tilltalande.
Som synes finns det två sidor av varje mynt där det som kan vara en fördel i ena fallet blir till en nackdel i ett annat. Här är det väl på sin plats att nämna att det även finns en mittlinje eller ett ideal som kan representera den gyllene medelvägen. Det vill säga att återge bilden på det sätt som bilden var tänkt att återges, åtminstone när det finns en sådan tanke bakom.
Egna bildinställningar och förval
Varje bildförval har ju ett antal olika egenskaper som optimerats för det ena eller det andra, men man kan själv gå in och ändra dessa egenskaper, och i vissa fall även spara dem i egna personliga bildförval.
Panasonic har just ett sådant kallat Personligt medan TCL ger möjlighet att ändra på de befintliga. En annan skillnad är att Panasonic även erbjuder möjligheten att kopiera de egna bildinställningarna till samtliga ingångar. I TCL:s fall sparas det förändrade bildläget enbart för vald ingång så om fler ingångar ska ha samma inställningar får man lägga till det manuellt.
Genomgående plockar Panasonic poäng i sina anpassade inställningsmöjligheter som verkar mer genomtänkta. Ett exempel är en snabbknapp på fjärrkontrollen där man kan ställa in vilka bildförvalslägen som ska avses. Ett annat när man ska finjustera olika egenskaper – då försvinner menyn och endast reglaget för justeringen visas i bild så att man enkelt ser hur ändringen påverkar. I TCL:s fall ligger menyn kvar och täcker en betydande del av skärmen vid justeringar vilket gör det svårare att se hur en ändring påverkar.
Kallare och ljusstarkare
Genomgående för båda tv-apparaterna och deras bildlägen är att de är kallare än idealet. Här handlar det om att bilden, som byggs upp av färgerna rött, grönt och blått, även ska kunna återge gråtoner korrekt. Vitbalans, eller balans mellan färgerna alltså.
Det finns en anledning till att tv-tillverkarna gärna återger lite kallare bild än önskvärt – bilden blir nämligen både ljusstarkare, får djupare svärta och därmed högre kontrast vid kallare bild.
Tänk så här: djupast möjliga svärta uppnås när bakbelysningen lyser som svagast och när LCD-panelen stänger såväl rött som blått och grönt filter. Blå nyanser i mörka partier återges genom att öppna det blå filtret, men för att återge grått måste ju alla tre färgfiltren öppna och då slinker det ju igenom betydligt mer ljus än när bara ett färgfilter öppnar…
Våra ögon uppfattar dessutom färger olika starkt så för att det mänskliga ögat ska se det som återges med grundfärgerna rött, grönt och blått som grått är receptet inte lika mycket av varje färg utan mer av grönt och mindre av blått ljus. Men så ser ju inte riktigt LED-ljuset ut från bakbelysningen…
Det finns alltså flera tekniska skäl till att en kallare (mer blåaktig) bild både kan vara ljusstarkare och återge djupare svärta. Detta återspeglas även i de olika bildlägena där de ljusstarka som Sport och Spel är betydligt kallare än de mindre ljusstarka som Bio, Film, Standard och Normal. Men sådant går väl även att ställa in?
6 504 K är receptet på grå tv-bild
Javisst! Ofta hittar man inställning av vitbalans eller färgbalans som det även kallas som olika nivåer av varmt eller kallt. Det finns även en skala som mäts i Kelvin-grader där 6 504 K anses vara den ideala färgtemperaturen för neutralt grått i tv och filmsammanhang.
[AdsWithin]Panasonics HX940 når som bäst ner till 7 300 K i True Cinema medan TCL C815 når ner till 7 000 K i Film-läget, men då med en variation mellan 8 000 K i de mörkare partierna och 7 000 K i de ljusare.
Lite djupare in bland avancerade inställningar hittar vi även möjligheten att justera färgbalansen bättre och med hjälp av instrument D65-kalibrerar vi dem båda, det vill säga vi justerar in vitbalansen nivå för nivå till 6 500 K så att gråskalan blir jämn från mörkt till ljust.
Återigen framstår Panasonics menysystem som betydligt mer lättjobbat och exakt. Det tar betydligt längre tid att D65-kalibrera TCL C815 och resultatet blir ändå en blå dominans i de mörkaste partierna.
Priset för korrekt bild
Med en korrekt inställd och väl balanserad gråskala blir bilden mer nyansrik där morgondimman inte längre ser ut att vara vintrigt kylslagen samtidigt som solstrålar över sommarängen blir en skön och naturligt inbjudande färgupplevelse. Men det är framförallt mänskliga ansikten som vinner på att återges med en korrekt färgbalans.
Tyvärr har denna balans ett pris i form av mindre djup svärta och lägre ljusstyrka. Lägre kontrast helt enkelt.
Panasonic HX940 betalar dessutom ett högre pris för sin D65-kalibrering än vad TCL gör för C815. För att sätta jämförbara värden på detta kan man säga att både C815 och HX940 har LCD-paneler med en kontrast på cirka 2 000:1, något som kan ökas ytterligare genom att släcka eller begränsa bakbelysningen.
Efter D65-kalibrering och med konstant bakbelysning hamnar kontrasten för HX940 på cirka 500:1 medan C815 når cirka 1 000:1. Men denna stora skillnad beror främst på att HX940 återger en mer korrekt bild än C815 som ju ”fuskar” med att återge djupare svärta med en för stor andel blått.
Den sämre ljusstyrkan är dock enkel att kompensera för genom att öka bakbelysningen. Ökad bakbelysning innebär dock även att svärtan blir gråare, så för att kompensera för detta kan man använda smarta funktioner som släcker bakbelysningen partiellt. Men även detta har sitt pris i form av ljusare auror runt de delar som trots allt behöver belysas för att det ska bli någon form av bild.
Färgrikt värre eller kanske ännu bättre?
I andra änden av färgskalan, där det ska vara så färgstarkt som möjligt, finns det flera olika bortre gränser beroende på vad man tittar på. Vanlig tv och film har en gräns medan biofilm har en annan som sträcker sig en bra bit utanför med betydligt fler färgnyanser.
Här gör faktiskt både TCL C815 och Panasonic HX940 ett riktigt bra jobb med att återge vanlig tv och film på ett korrekt sätt, framförallt efter att de D65-kalibrerats. Men de klarar även att återge betydligt fler färger och kan även återge den betydligt vidare biofärgrymden. De är dessutom båda bra på att känna av och hålla reda på vilken färgrymd de ska använda till vilket material med automatik. Den som ändrar inställningen av färgrymd manuellt ser direkt skillnaden där vanlig tv kan bli till en gräll fingermålning, eller grådassig och trist som när bra UHD-film återges med en för liten färgrymd.
Staccato och flyyyyt i rörelserna
Tv och film består i praktiken av stillbilder som visas i så snabb följd att ögat uppfattar det som rörelser. Från stenkakornas tid spelas film in med 24 bilder per sekund och slutartiden 1/48 sekund. På så sätt fick kameran även tid (1/48 sekund) att mata fram nästa bildruta mellan exponeringarna.
1/48 sekund är en mycket bra slutartid för att ge liv i bilder med lagom rörelseoskärpa, men 24 bilder per sekund räcker inte riktigt till för att ge våra ögon uppfattningen att filmen flyter utan flimmer. Detta ger sammantaget 24p-film en viss filmisk karaktär som vi lärt oss uppskatta och den karaktären kan gå förlorad när bildfrekvensen blir högre och slutartiderna kortare, som i dagens tv och film.
[AdsWithin]De flesta moderna tv-apparater har möjlighet att visa såväl traditionellt som nyare innehåll och variera bildfrekvensen efter källan. Men de kan även anpassa källan till en högre bildfrekvens. För att trolla bort en viss upplevd ryckighet kan tv:n räkna fram och lägga till extra, mellanliggande bilder för att jämna ut bildströmmen och ge en mjukare och mer följsam återgivning.
Pansonic gör ett gott jobb med sin funktion Intelligent Frame Creation i att göra bilden jämn och tydlig i rörelser utan att tillföra nämnvärt med synbara nackdelar, men frågan är om inte TCL:s rörelsekompensation är strået vassare. Den ger dessutom fler möjligheter att finjustera kompensationen. Den som vill behålla maximal filmkänsla stänger dock av funktionerna helt, och det är också något som båda tv-apparaterna tillåter och hanterar på ett bra sätt.
Smartare funktioner i tv:n
Dagens tv-tittande ser inte riktigt ut som det gjorde förr då begränsade tv-sändningar kompletterades med film på plastskiva och magnetband. Med en mängd olika strömmande tjänster på nätet och våra personliga, mobila kommunikations och underhållningscentraler ständigt tillgängliga i fickan måste ju en smart tv göra skäl för namnet genom att erbjuda mervärden för all typ av underhållning.
Det innebär alltså möjligheter, förutom att kunna ta emot olika typer av tv-sändningar via marksänt, kabel och satellit, att även kunna visa strömmande underhållning utan att behöva släppa fjärrkontrollen, eller att samarbeta med och spela upp innehåll från en smartphone.
TCL C815 använder Android TV och får därmed tillgång till ett både rikligt och väl uppdaterat utbud av appar och tjänster. Googles egna naturligtvis, liksom de vanligaste strömningstjänsterna som Netflix. Resten hämtas i Google Play där appar som SVT Play, HBO, TV4 Play med flera finns tillgängliga för nedladdning, efter inloggning.
[AdsWithin]För att få tillgång till mer än basutbudet krävs nämligen en inloggning med ett Google-konto och det är kanske ingen stor sak egentligen, men innebär även, förutom besväret, att man låter sig spåras och eventuellt utsättas för riktad reklam.
En variant eller ett alternativ till Android TV är TCL-tv:ns inbyggda Chromecast som gör det möjligt att starta och överföra en mängd strömmande tjänster från en mobil eller padda direkt till tv:n. Och naturligtvis att visa och spela upp innehåll som att visa egna bilder eller innehåll från egna appar i mobilen. Nästan som Apples Airplay.
Panasonic HX940 använder ett eget system kallat my Home Screen som fungerar på ett liknande sätt där en stor mängd appar och tjänster finns redo i ett basutbud och kan kompletteras med flera i dess Apps Market.
Även HX940 kan agera trådlös bildskärm till en mobil eller dator via funktionen Skärmspegling och på så sätt spela upp valfria strömmande tjänster den vägen om nu inte my Home Screen erbjuder en viss tjänst.
Smartast av allt är dock att det är så enkelt att göra en dum tv smart genom att komplettera med en extern enhet som exempelvis en Apple TV och ta del av strömmande tjänster den vägen. Och då behöver man knappast bry sig om och i så fall hur en viss tv klarar just den tjänst man är ute efter.
Ljudet då?
Läser man enbart specarna bjuder TCL C815 på Dolby Atmos, TruHD och har ett ljudsystem med subwoofer från Onkyo som ska kunna ge bastoner och ljudkraft nog att ge även actionfilmer lyskraft. Även Panasonic C815 bjuder på Dolby Atmos och stora ljudupplevelser, men saknar subwoofer.
[AdsWithin]Bådas ljud är djupt imponerande för att komma från 2 x 10 watts inbyggda högtalare i platta tv-apparater, och med subwoofern tillför TCL ytterligare kraft och pondus i ljudbilden som ger den ett övertag i grenen välljud.
För hemmabioentusiasten spelar det antagligen mindre roll eftersom tv:n ändå kommer att kopplas till ett externt hemmabioljud. Då kan det snarare vara irriterande att TCL-tv:n inte släcker symbolen för ”ljud av” med mindre än att man höjer volymen från 0 till 1.
Slutsatser
Panasonic TX-65HX940 och TCL 65C815 är två kompetenta och prisvärda tv-apparater i 65-tumsklassen som båda kan vara riktigt ljusstarka, ge bra svärta, ha hög kontrast och leverera riktig fin och nära nog korrekt bild med bra prestanda och goda bildförbättringsverktyg. Men ingen av dem kan göra allt detta samtidigt.
TCL C815 kostar 2/3 av vad Panasonics HX940 betingar, och det går att hitta ännu billigare 65-tummare om det bara handlar om pris. Gäller det istället prisvärdhet gör båda dessa tv-apparater väl ifrån sig i samtliga grenar och det är väl först när man kommer till det här med inställningsmöjligheter, korrekt bild och kalibreringsmöjligheter som HX940 visar sig ligga i en högre klass.
Fakta TCL 65C815
Paneltyp: 65 tums VA-panel med QLED-belysning
Upplösning: 3 840 x 2 160 pixlar, 24p, 30p, 50p, 60p
Operativsystem: Android TV (Android 9.0 Pie)
System: RealTek RTD2851, 2 GB RAM, 16 GB
TV-mottagare: DVB-C, DVB-S/S2, DVB-T/T2
Anslutningar: 3x hdmi 2.0 ARC, komponent, 2x usb 2.0, optisk S/PDIF, 3,5 mm ljud ut, Ethernet, WiFi 802.11ac, Bluetooth, Wi-Fi Direct samt DLNA
Ljud: 2 x 10 watt + 15 watt subwoofer
HDR-stöd: HDR10, HDR10+, HLG, PQ10 och DolbyVision
3D-stöd: Nej
Mått BxHxD (med fot): 1 448 × 863 × 87 (325) mm
Vikt: 23 kg
Pris: 13 000 kr
Mer info: TCL om 65C815
Fakta Panasonic TX-65HX940
Paneltyp: 65 tums IPS LCD med kant-LED-belysning
Upplösning: 3 840 x 2 160 pixlar, 24p, 30p, 50p, 60p
Operativsystem: my Home Screen 5.0
TV-mottagare: DVB-C, DVB-S/S2, DVB-T/T2
Anslutningar: 4x hdmi 2.0 ARC, komponent, usb 3.0, 2x usb 2.0, optisk S/PDIF, 3,5 mm ljud ut, Ethernet, WiFi 802.11ac, Bluetooth, Wi-Fi Direct samt DLNA
Ljud: 2 x 10 watt
HDR-stöd: HDR10, HDR10+, HLG, HLG Photo och DolbyVision
3D-stöd: Nej
Mått BxHxD (med fot): 1 454 × 915 × xx (325) mm
Vikt: 28,5 kg
Pris: 20 000 kr
Mer info: Panasonic om TX-65HX940
Fotnot: Denna artikel är även publicerad i Hemmabiotidningen nr 8, 2020.
