Sonys nya projektor VPL-HW30 lånar teknik från sina dyrare syskon och levererar storstilad 3D-bild. Ändå är det kanske 3D som är projektorns svagaste gren. Men det säger kanske en del om hur bra den faktiskt är på 2D.
När Sony lanserade sin första konsumentanpassade high end-projektor var man först med att erbjuda projektorteknik från betydligt mycket dyrare projektorer till konsumentpris. Året var 2008 och projektorn som erbjöd bortåt 90 procent av vad dyra klarade till en tredjedel av priset hette VPL-HW10.
Året efter kom en uppgraderad version, VPL-HW15, med högre kontrast och en del förbättringar. Hösten 2010 var det dags för HW20 som begåvats med en förbättrad iris och tätare paneler med mindre mellanrum mellan pixlarna. Och nu är det återigen dags.
Årets modell heter VPL-HW30, men nu handlar det inte bara om små uppdateringar utan om en projektor som fått 3D-stöd och anpassats för att verkligen klara 3D. VPL-HW30 är egentligen namnet på dess nakna utförande. Väljer du istället VPL-HW30ES är det en komplett utrustad HW30 med ett 3D-kit som består av en sändare och två par aktiva 3D-glasögon. 3D-kitet kan även köpas till i efterhand.
Bättre på allt?
De största nyheterna med HW30 är, förutom 3D-stödet, att den blivit ljusstarkare och utrustats med rörelsekompenserande bildförbättringsteknik. Motionflow kallas tekniken som ska jämna ut rörelser och ge en mer biolik visning, enligt Sony.
Den ökade ljusstyrkan är främst avsett för 3D-visning. För att minska överhörningen mellan höger och vänster 3D-bild har SXRD-panelerna dessutom gjorts snabbare och uppdateras nu med 240 Hz så att 3D-bilden ska bli mer realistisk och vilsam. En annan möjlighet med HW30 är att den kan omvandla 2D till 3D, justera 3D-bildens 3D-djup och ändra 3D-glasögonens slutarhastighet och ljusstyrka.
Ja, det framgår nog ganska klart att 3D är huvudsaken med HW30. Men det betyder inte att 2D-bilden är lidande. Tvärt om finns det flera fördelar med 3D-anpassningarna som även kommer 2D-bilden tillgodo. Men låt oss börja med projektorns paradgren – 3D.
HW30 med 3D
Nästan alla 3D-projektorer använder aktiv 3D-teknik, det vill säga dubbel bildfrekvens och 3D-glasögon som synkas med bilden och släcker höger respektive vänster öga när bilden växlar. Alternativet att använda passiv teknik vore också möjlig, men kräver speciella dukar som klarar att reflektera de polariserade bilder som den passiva tekniken använder.
I HW30ES fall där 3D-kitet ingår, handlar utrustningen om en 3D-synksändare som ska kopplas in till projektorn och två par 3D-glasögon. Sonys medföljande 3D-glasögon heter TDG-PJ1 och är lite stora och klumpiga, men skärmar av sidoreflexer bra och funkar även med ett par mindre vanliga glasögon under 3D-glasen. TDG-PJ1 laddas via micro-usb på 30 minuter och klarar därefter 30 timmars aktiv visning.
På projektorns sida sitter ett nätverksuttag där synksändaren (TMR-PJ1) ska kopplas in. Tanken är inte att du ska direktansluta sändaren utan att du ska använda en nätverkskabel mellan projektor och synksändare så att du kan placera sändaren på ett lämpligt ställe framför projektorn.
Sändaren använder IR-ljus och räckvidden är upp till 9 meter. När vi testar att ha sändaren intill projektorn funkar det även att reflektera IR-ljuset mot duken, men vi hade också svårigheter att synka glasen i vissa lägen. Rekommendationen är att sätta sändaren vid dukens överkant för att slippa synkproblem.
Cross talk?
Cross talk kallas den överhörning som kan ske när höger och vänster bild visas samtidigt på grund av att projektor och 3D-glas inte hinner växla bild tillräckligt fort. HW30 gör verkligen ett bra jobb med att minimera överhörningen med panelernas höga frekvens, och detta är även något du själv kan påverka med inställningarna.
Genom att minska 3D-glasens ljusstyrka minskar du ”öppettiderna” och ökar på så sätt skillnaderna mellan höger och vänster bild. Resultatet är en av de lugnaste och mest vilsamma aktiva 3D-bilder undertecknad sett, men också en ganska ljussvag bild. I andra änden av reglaget, det finns fem steg, är 3D-bilden riktigt ljus, men betydligt mer orolig.
Matad med 3D från Blu-ray är 3D-bilden superb och lika skarp som med motsvarande 2D-bild. Du kan även spela upp egen eller nedtankad 3D-film från dator eller mediespelare där höger och vänster bild är separerade jämte eller över och under varandra. Detta kan de flesta 3D-kunniga och Sonyn har även ett autoläge som kan känna av och anpassa visningen efter materialet så att du slipper.
Göra 3D av 2D
Du kan även mata projektorn med vanlig teve eller 2D-film och låta HW30 skapa en falsk 3D-bild av 2D-materialet. Även detta en funktion du hittar i de flesta 3D-apparater. Visst kan det skilja mellan hur olika tillverkare omvandlar, och i Sonyns fall är det bitvis ganska äkta. Men det hela bygger på att 2D-bilden är lätt uppdelbar i stora block med lagom mycket skärpedjup som separerar blocken. Annars syns inga 3D-effekter alls. Jämfört med riktigt 3D-material är den skapade 3D-bilden från 2D-material snarast en leksak för att testa 3D-utrustningen.
Mer väsentligt är då hur HW30 hanterar övergångar och anpassningar mellan 2D och 3D-visningslägena, och det måste vi ändå tillstå att den gör mycket bra. När du trycker på 3D-knappen på fjärrkontrollen och sätter på dig 3D-glasen ska ju bilden inte förändras annat än i den tredje dimensionen.
Bildanpassning
I verkligheten krävs dock fler anpassningar. 3D-glasögonen förändrar både ljusstyrka och färgåtergivning så detta är något som projektorn måste kompensera för. I HW30 sker en hel del när du växlar läge.
När du trycker på 3D-knappen går lampan upp ifrån det låga till det höga läget och irisen öppnar upp för att öka ljusåtergivningen. I 3D-läge är dessa val oåtkomliga. Projektorn anpassar även gammaläge och färgtemperatur samtidigt som färgmättnad och färgrymd ökas. 3D-glasögonen ger nämligen en ganska mycket kallare och mörkare återgivning som behöver kompenseras med mer ljus och varmare bild.
HW30 lagrar sina bildinställningar olika för 2D och 3D så de förändringar du gör i 3D-läget påverkar inte 2D-bilden och vice versa. Du kan även gå in och kontrollera, jämföra och ändra lägenas respektive förval manuellt.
2D med marginaler
Nackdelen med 3D är alltså att 3D-glasen stjäl ljus och förändrar färgåtergivningen. För att 3D-återgivningen ska bli bra krävs att HW30 klarar att överdriva och förstärka bildegenskaperna ytterligare i 3D-läget så att man når upp till samma höga bildkvalitet sedd genom 3D-glasögonen. Men det får ju inte ske på 2D-bildens bekostnad.
Det faktum att Sony höjt ljusstyrkan från 1 000 till 1 300 lumen är påtaglig i 2D-läge även med lampan i det låga läget, men det betyder inte att svärtan för den skull blir lidande. Det höga lampläget behövs egentligen bara vid 3D-visningen.
Trots att ljusflödet är högre låter det snarare mindre från HW30 än från föregångarna. Våra ljudmätningar bekräftar att HW30 är lite tystare i det låga lampläget medan ljudnivån är något högre i det höga när man jämför med HW15, eller håller samma ljudnivå i hög och låg som VW85. Men då levererar HW30 en hel del mer ljus.
I praktiken är HW30 så tyst att man knappt märker förändringen i fläktljudet när den går från 2D-läge till 3D-läge. Däremot kan man uppleva det som om någonting långt bort tystnar när projektorn växlar tillbaka från 3D till 2D.
För ljusstark?
Den som tycker att HW30 är väl ljusstark i 2D-läge kan enkelt sänka ljusstyrkan utan att bilden blir lidande. Skillnaden i ljusutbytet mellan lamplägena är cirka 40 procent. Ett annat verktyg är irisen som både kan användas för att höja kontrasten ytterligare eller för att sänka ljusnivån.
Irisen har flera autolägen där man kan variera hastighet och hur stora skillnaderna ska vara mellan mörka och ljusa scener, men också ett manuellt läge vilket kan vara ett bättre val för den som vill ha full kontroll på ljuset.
Med irisen i ändlägena kan du variera ljusmängden och djupet på svärtan med mer än 50 procent. Tillsammans kan lampläge och iris variera ljusflödet över 70 procent, och det med kontrasten näst intill intakt.
Skarp och korrekt
HW30 delar en hel del teknik med sina dyrare förebilder. Dess 240 Hz SXRD-paneler kommer till exempel från VW90ES liksom 3D-motorn. Linsen med 1,6x zoom som även kan flytta bilden i höjd och sidled är densamma som i föregångaren HW20. Resultatet är en skarp och tydlig bild som det är svårt att klaga på.
En sak som skiljer HW30 och sina föregångare från Sonys dyrare modeller är möjligheterna att återge och justera färger. HW30 bygger i första hand på förvalslägen, men har ett eget färghanteringssystem där man kan justera färgerna individuellt. Men det systemet är inte lika lättjobbat och flexibelt som i Sonys dyrare modeller.
Men HW30 står ganska väl inställd från början och med de rätta förvalen har du stora möjligheter att anpassa bilden efter eget tycke och smak. Bildförvalet Bio 1 är ett bra utgångsläge med juste gamma, hyfsad färgtemperatur och en nästan helt korrekt färgrymd.
Med färgtemperaturen ställd till låg 1 får du mest korrekt gråskala även om den är lite för kall i lågdagrar och lite varm i högdagrar. Låg 2 ger en varmare bild medan Mellan gör bilden kallare. Samtliga färgtemperaturlägen behåller den stigande kurvan där de är kallare i lågdagrarna än i högdagrar. Det enda sättet att få en korrekt gråskala är att D65-kalibrera.
Efter kalibrering är gråskalan perfekt, men kalibreringen påverkar även färgrymden som blir mer korrekt sett till nyanser, men får en lite lägre färgmättnad. Efter D65-kalibrering räcker därför inte kulörrymden Normal riktigt till, men kan utökas till Bred 1 istället och fyller då upp hdtv-färgrymden gott och väl. Du hittar dessa inställningar bakom expertinställningarna.
Som du förstår finns det gott om möjligheter att finjustera och anpassa bilden med olika ljusstyrka, färgomfång och gråskala så att bilden blir korrekt eller efter egna önskemål i både 2D och 3D. Därför hittar du även två olika bildinställningsförslag som avser 2D och 3D-bild. HW30 lagrar och växlar mellan dem var för sig när du byter mellan 2D- och 3D-läge.
Bildflyt då?
Sonys rörelsekompensation har fått fin kritik i de dyrare modellerna i VW-serien där man även kunnat lägga in svarta eller vita bildrutor för att öka biokänslan. Nu får även HW30 ärva funktionen, men det är inte riktigt samma teknik som i exempelvis VW85. Extra svarta eller vita bildrutor saknas och HW30:s rörelsekompensation kan bara ställas i de tre lägena av, låg och hög.
24p-stödet i film är så fint att den som föredrar biolikhet antagligen väljer att inte använda funktionen alls. Läget Låg ger en ganska diskret rörelseförbättring utan synbara följdfel medan läget hög ger större bildflyt och mer synliga auror.
För teve och 1080i-bild gör rörelsekompensationen större nytta och kan även till viss del reparera allt för hårt komprimerade tevesändningar. I 3D är funktionerna ungefär desamma, men 3D-flimmer gör det svårare att se jämnare bildflyt och aurorna som kan bli följden.
Slutsatser
Det är svårt att inte gilla Sony HW30 som är en utmärkt hemmabioprojektor i denna prisklass. Dess nya ljusstarkare utförande behöver inte ens vara en nackdel i biogrottan om du dämpar med bländaren. Fördelen är ju att ljusstyrkan kan varieras och både vara vad som passar för 2D och vad som krävs för att ge bra 3D-bild genom trög 3D-utrustning. Du får dessutom en rejäl marginal att ta av den dagen lampan tappat en betydande del av sin lysförmåga.
Ska man vara kritisk mot något så är det i så fall 3D-kitets innehåll som trots att det antagligen hör till det bättre som finns att uppbringa just nu ändå har så stora nackdelar. För det är ju inte 3D-bilden i sig eller 3D-materialet som flimrar, dämpar ljuset och förändrar färgåtergivningen, utan de glasögon som krävs för att separera 3D-bilderna för höger och vänster öga.
Denna artikel är publicerad i Hemmabio nr 11, 2011.
